För precis ett år sedan, nästan på minuten, så satte min förlossning igång. Från inga känningar alls till en alldeles ny liten bebis på bara några få timmar. En ny liten familjemedlem att älska, skratta med och dra sig i håret åt. En liten lillasyster till vår Billie, precis som hon sagt att det skulle bli under hela graviditeten. En liten Disa.
Nu är hon inte så liten längre Disa. Vi har visserligen inte vart på BVC och vägt henne på två månader, men får jag gissa så tror jag att hon väger närmare elva kilo när det är dags för vägning igen i veckan. Större än Billie var vid ett års ålder. Och betydligt vassare i munnen, bokstavligt talat. Hon har så mycket tänder att jag tror att hela hennes tandrad lär vara på plats inom någon månad. Hon har redan fått fyra av sina kindtänder!
Hon är en glad och framåt tjej som inte gömmer sig bakom mamma, hon provar och trillar, reser sig och provar igen. En liten tjej som inte ger sig. Med skinn på näsan verkar det som.
Det är ju inte klokt, men imorgon är hon ett år och vi har inte längre någon bebis här hemma. Helkonstigt och lite sorgligt, men också ganska skönt. Det ska bli alldeles fantastiskt att få se henne växa upp. Höra henne börja prata, se henne och Billie leka ihop, få visa henne världen!
Lilla fina tjej. Mammas andra älsklingstjej. Jag älskar dig till månen och tillbaka!
Första bilden på hela vår lilla familj när Billie kom och hälsade på ♥
Och så idag när vi firade hennes allra första födelsedag.
3 kommentar(er)
