Skattkistan

 

Som alltid (sedan man fick barn iallafall) så förundras man över hur snabbt tiden kan gå. För det känns ju som alldeles nyss hon var en liten plutt som bara sov... eller skrek... och det var ju inte heller särskilt länge sedan hon var en liten tös som just lärt sig gå. Men det är väl bara att inse, tiden går. Nu är hon en stor liten tjej som tar för sig av livet. Det är inte mycket som stoppar henne och hon pratar allt mer. Hon pratar verkligen i ett! Och numera förstår man faktiskt henne riktigt bra. 

Hennes största idol i livet är inte helt oväntat storasyster Billie... som hon även retar gallfeber på ibland med sitt "Billie... Billlie... Billie" och som hon även ibland är väl hårdhänt mot "Mamma, Disa slå Billie". Hon har precis som storasyrran varit en riktig mammagris, men på sista tiden har pappa börjat duga allt bättre.

 

Hon älskar fortfarande sin välling och sina nappar väldigt mycket, men vi har iallafall lyckats vänja av henne från att dricka välling på natten *phu*. Nu ska hon bara vilja fortsätta att sova i sin säng hela natten också så är lyckan gjord :). Skämt å sido, hon är ganska mysig att sova jämte också. När det gäller blöjor och potta och sånt där så stressar vi inte. Vi försöker uppmuntra henne till att gå på pottan, men hon är inte speciellt intresserad. Så blöjan sitter nog där den sitter ett tag till.

 

Disa. Trots att du ger oss gråa hår och hjärtat i halsgropen så gott som dagligen så är vi så lyckliga över att du blev vår. Grattis på tvåårsdagen älskling! ♥