Ibland händer det som absolut inte får hända. I mitt fall är detta att min löparkompis Ullis som jag skulle ha spenderat helgen med i Göteborg går och drar på sig ordentligt halsont och troligtvis feber = hon kan inte springa och ska inte följa med till Göteborg!
I sisådär 20 minuter är jag förtvivlad över detta faktum och hinner gråta en rejäl skvätt samt involvera mina kollegor i min sorg. Inom dessa minuter hinner jag bli erbjuden skjuts och sovplats av en kollega (mellan två tonårssöner :)), ett erbjudande som jag till en början funderade på att anta. Innan jag hann tacka ja till det erbjudandet slog jag en signal till min bästa vän Sara och berättade snyftande om min situation, då säger hon innan jag ens hunnit fråga "men då följer jag med dig". Det räddade min dag :)
Imorgon bär det alltså av mot västkusten och på lördag är det äntligen äntligen dags.
Bättre väder och mindre kläder hoppas jag på tills på lördag :)
3 kommentar(er)
