I fredags hade vi bestämt oss för att vi skulle äta kvällsmaten på klipporna nere vid Smarholmen. Så när barnen ätit sin mat så packade vi ner dem i sina vagnar och rullade de tre och en halv kilometrarna ner till havet i förhoppning om att åtminstone de små barnen skulle somna. Men nä, inga barn ville somna och så bra det blev ändå :)
När vi kom fram till Smarholmen hade Erik & Carro paxat ett fint bord högst uppe på klipporna. Att sitta direkt på klipporna i all ära, men med kids som är all over the place och för att vi faktiskt var lite praktiska så blev det toppen. Vi hade med oss massor av gott såsom bubbel i två olika nyanser...
Nymorötter, sallad & svenska jordgubbar (kan säsongen för dem vara på upphällningen nu?)...
brieost, några olika sorters bröd, Petters hemmagjorda aioli (bästa aiolin!!) och så räkor förstås. Är man på västkusten så är man!
Farbror Magnus & hans Moa var glada.
Ja glada var ju hela det sköna gänget som vi hängde på Västkusten med under veckan. Här saknar vi dock Petter som stod bakom kameran & Billie som inte kunde sitta still utan utforskade de närliggande klipporna men de hälsar att de var glada de också :).
Min lilla underbara odåga Disa. Hon är överrallt och ingenstans. Att sitta still det finns inte för henne utan är något man gör när man blivit gammal... riktigt gammal!
Och här har vi tjejernas andra farbror Erik och kusin Clara.
Min stora tjej som älskade att hänga däruppe på klipporna. Här med sin nya favoritkompis - lisebergskaninen Mjukis.
När vi ätit upp varenda liten räka... nåväl, vi sparade ett par för att använda som krabbbete så förflyttade vi oss ner på de alldeles ljumma klipporna för att testa på krabbfiskelyckan. Alltså detta varma kvällsljus. Så underbart vackert!
Ett så kallat Kodak-moment. Eller numera kanske Insta-moment?
Oj så skoj det var att fiska krabbor! Och så himla sugna på räkbetet de små krabbsen var, det tog inte många sekunder innan vi såg krabborna ta sig fram och slåss om vem som skulle få tag i betet i det klara vattnet. Billie blev helt lyrisk när hon fick napp.
Hej där lilla krabba!
Här har vi några sköna klipphängare. Kusin Abbe och farbror Magnus.
Och så fina Moa!
Det där krabbfisket engagerade de flesta :)
Här står jag och hänger.
Mitt stora lilla gos och jag.
Farbror Erik, hans sambo Carro och deras Clara i det härliga kvällsljuset.
Trots att barnen inte somnade som planerat, eller kanske just därför, så hade vi en riktigt härlig sommarkväll där på klipporna. När Sverige levererar riktigt sommarväder finns det ta mig tusan inget som är bättre. Som jag älskar vårt land!
Tack för en härlig kväll hela gänget och ett extra stort tack till farmor & farfar som ordnat hela veckan så fint. Vi älskar er!
4 kommentar(er)
